Såsom otaliga botaniska föregångare tidigare beskrev flora och fauna uti Lappland, tvingas jag här nedteckna en taxonomi över tentaångestens habitat. I. Lokalisering och habitus Salen är av en art, som icke kan benämnas gemytlig. Golvet blänker sterilt, väggarna sakna all prydnad, och möbleringen är så strängt regelbunden att man kunde tro sig stå inför ett fält av odlade kålrötter, planterade uti raka rader. Dock finnas här inga gröna blad, endast bleka ansikten som i nervös rodnad lyser likt frostbitna nypon. II. Ljudets klimat Det akustiska tillståndet är märkvärdigt. Ingen tystnad finnes i egentlig mening; snarare ett ständigt hot om ljud. Den minsta hosta från en tenterande student ekar såsom kanonskott. Vakternas steg fram och åter äro som en mekanisk klockas slag, och varje harkling synes förebåda personlig undergång. III. Doft och luftens natur I salen är luften är blandad av tre huvudingredienser: 1) Koffeinens flyktiga ångor, utandade av dem som överdrivit kaffets bruk. 2) Pannsvettens syrliga ton, vilken alltid följer på stark intellektuell ansträngning. 3) Blyertsens torra stoft, likt aska efter ett bränt herbarium. Tillsammans utgöra de en svår bouquet, som ingen parfymör av det franska hovet skulle våga buteljera. IV. Rummets verkan på människan Tenterande studenter, införd i detta habitat, blir såsom en växt som placerats i ogynnsam jordmån. Ansiktet blir blekt, handen darrar, hjärtat slår i oregelbundna takter. Tankarna, vilka i andra rum må växa såsom välskötta örter, vissna här såsom plantor i ett frostnupet fönster. V. Slutomdöme Skrivsalen Magistern är icke blott ett rum, utan ett prövande element. Hon är för studenten vad den karga myren är för växten: en plats där endast de segaste individerna överleva. Jag hyser en skeptisk vördnad inför denna anläggning, ty även om hon fullgör sitt syfte att sålla de uthålliga från de svaga, synes hon mer fostra förtvivlan än lärdom. Conclusio: Magistern bör ej placeras bland människans trivselrum, utan föras in under kategorien “institutionella tortyrrum” inom de akademiska byggnaders naturalhistoria.
Rapportera
Omdömen om Uppsala Universitet Skrivsal Magistern
StudiecenterDag Hammarskjölds Väg 31, 752 37 Uppsalauu.se
Mycket bra
1 omdöme · 1 källa
Vår forskning och utbildning ska göra skillnad. Vi ska stödja en hållbar utveckling, samverka med samhället och verka för öppenhet och respekt.
Uppsala Universitet Skrivsal Magistern har betyget 4,2 av 5 från 1 omdöme på Google, där snittet är 3,0.
Huvudman: UPPSALA UNIVERSITET
Källa: Bolagsverket och SCB
Omdömen
Omdömena hämtas från källan som står vid varje omdöme. De som är skrivna på Betyga publiceras först när adressen de skrevs från har bekräftats och omdömet har lästs igenom. Vi kontrollerar inte att den som skrivit har varit kund.
Egenskaper
Vad platsen erbjuder, enligt uppgifterna vi samlat in.
- Rullstolsanpassad entré
- Rullstolsanpassad parkering
Omdömen om hela kedjan
Trustpilot samlar hela kedjan på en sida, så de här omdömena gäller alla platser och räknas inte in i betyget för den här.
Omdömena hämtas från källan som står vid varje omdöme. De som är skrivna på Betyga publiceras först när adressen de skrevs från har bekräftats och omdömet har lästs igenom. Vi kontrollerar inte att den som skrivit har varit kund.
Poor Experience in Game Design
As a student enrolled in the Game Design course at Uppsala University, I am deeply disappointed with the overall experience and quality of the program. From the outset, my ability to engage with and succeed in the material was severely hampered by the attitudes and behaviors of my peers and the general approach taken by the course instructors. Many of my fellow students appeared entirely disinterested in the subject matter, constantly sabotaging my work rather than providing meaningful collaboration and feedback. This lack of engagement from my peers made it incredibly challenging to fully immerse myself in learning. Equally troubling was the instructors' detached teaching style. Rather than delivering dynamic, engaging lessons, they rushed through the course content with little regard for student comprehension. Their unwillingness to adequately address questions and concerns was extremely discouraging and undercut the intended learning outcomes. Perhaps most problematic, however, was the distinct impression of age-based discrimination. As an older student, I felt that my contributions were often ignored or dismissed, while younger classmates received preferential treatment from the instructors. This alienating environment further impeded my ability to immerse myself in the course. Ultimately, I am left with the conclusion that the Game Design program at Campus Gotland was a waste of time and money. The combination of unhelpful peers, disengaged instructors, and age-based bias created an extremely challenging learning experience with little educational value. I would strongly caution prospective students, especially those outside the traditional university demographic, to carefully consider the merits of enrolling in this course.
Rapportera