Min upplevelse av socialförvaltningen har varit mycket negativ och psykiskt påfrestande. Under en längre period stod jag utan inkomst och försökte få hjälp, men möttes upprepade gånger av avslag utan tydliga förklaringar, utan möten och utan någon riktig dialog. Kommunikation skedde nästan enbart via meddelanden, vilket inte är tillräckligt i en redan utsatt situation. Jag upplevde att inskickade underlag och förklaringar inte togs på allvar. Istället kändes processen ensidig och kontrollerande snarare än stödjande. Trots att situationen var akut dröjde det länge innan någon faktisk hjälp beviljades. Under tiden tvingades jag sälja personliga tillhörigheter för att klara vardagen, samtidigt som den psykiska belastningen blev mycket hög. Försök att byta handläggare ledde ingenstans, trots bristande förtroende. Det som är mest oroande är bristen på kommunikation, förståelse och helhetsbedömning. Socialtjänsten ska fungera som ett skyddsnät, men i mitt fall upplevdes det motsatta. Jag hoppas att detta leder till förbättringar så att andra inte behöver gå igenom samma sak.
Rapportera
