Omdömen om Katrineholms slottsruin

Satu KarhuLokal guide

BBBBBBBBBB1 maj 202630 omdömen

Inte mycket information men fint

+31

Madelene IdhLokal guide

BBBBBBBBBB6 januari 202622 omdömen

Det finns belägg för att det har funnits en gård på slätten ovanför sjön Ralången i Aneby sedan 1300-talet. Men det var först under sent 1600-tal som Katrineholms slott byggdes. Ett vackert träslott, enligt källor förmodligen inspirerat av italienska villor. Det var friherre Christer Bonde som lät bygga slottet åt sin fru, Anna Catharina Wrangel af Lindeberg. Dock bodde de inte i slottet särskilt länge. Den rationella förklaringen är att slottet var byggt på sankmark, och därför var mycket fuktigt och ogästvänligt. Men det finns en mycket mer spännande historia om varför de lämnade slottet att rasa ihop till den ruin vi ser i dag. Slottsfrun, friherrinnan Catharina Wrangel, ska ha stött på ett bergatroll, som visat henne ner i källaren, till en tidigare dold dörr. Slottsfrun klev rakt in i en förlossning, och kristen som hon var, välsignades det nyfödda lilla trollet. Slottfrun fick lova att aldrig berätta om vad hon varit med om, och som en muta ska hon ha fått ett skrin med skatter. Dock råkade sönerna hitta skrinet, och när friherre Bonde frågade frun var skatterna kommit ifrån teg hon. Det gjorde dock att friherren anklagade henne för att vara trollkvinna, varför hon till sist tvingades berätta var skatterna kom ifrån. I den närbelägna sjön finns en besynnerlig ö. Denna ö flyter upp och visar sig endast när något olyckligt står för dörren. Ön visade sig både inför Karl XII:s och Gustav III:s död. Och nu flöt ön åter upp. Friherren blev nyfiken på ön, men slottsfrun anade oråd. Hon bad maken att inte åka dit, men förgäves. När friherren och sönerna nådde ön hoppade sönerna iland. Direkt slukade ön de båda sönerna och försvann ner i vattnet. Detta ledde till att slottsfrun till sist sörjde ihjäl sig och friherren lämnade slottet till sitt öde och flyttade. Slottet var av trä, och det som i dag finns kvar är stengrunden. Det var vingligt att balansera på stenarna. Ruinen var väldigt obskyr, och man måste gå över en färist och in i en kohage för att hitta den.