Här bodde min syster i två år. Jag besökte henne första gången tre veckor efter inflytten. Badrummet var då inte städat. Hur toaletten såg ut tänker jag inte ens beskriva. Efter sex veckor besöker jag henne igen. Både badrum och toalett var då likadant. Jag hämtade en personal, visade toaletten och frågade när dom tänker att städa. Vi städar på lördagar, fick jag till svar. Jag var där på en fredag. När min syster gick dit på söndagen var det fortfarande inte städat. Det började alltså inte bra. Senare fick jag reda på av husets chef att städning sker med jämna intervaller. Jag tror att det var var tredje vecka. Städning är väl för dom flesta inget nöje men här prioriterades det verkligen inte. Varför inte torka av ett golv när det blivit smutsigt? Toalett likaså. Jag saknade lite flexibilitet. Jag åt av restaurangens mat två gånger, sedan fick jag nog. Tror man att de boende inte vill ha mat som smakar något? Ingen kryddning. Efterrätter som inte är sötade. Hur tänker man då? En god måltid är väl det minsta man kan begära när man för övrigt tillbringar mesta tiden framför tv:n halvsovande. De flesta äldre blir inkontinenta. Min syster blev det också. Trots att hon var mager som en sticka och kunde haft barnblöjor på sig försågs hon med med L och XL. Jag påtalade detta ett antal gånger men ingenting hände. Att det var fel visste jag då jag arbetat med dom här frågorna i många år. Blöjor ska vara individanpassade och appliceras rätt. En gång ringde jag på personalen och sa att min syster behöver kissa. Personal kom och min syster lyftes ur rullstolen med hjälp tillgängliga tekniska finesser. Hon fick ny, för stor blöja och jag torkade upp pölen i rullstolen. Dom flesta i personalen gjorde nog så gott dom kunde och som anhörig man blev alltid vänligt bemött när man kom dit, men lite mer fantasi och kreativitet skulle inte skada.
Rapportera
