Det finns parker som vill imponera på en med fontäner, monument och pampiga alléer. Och så finns Rosénparken, som verkar ha bestämt sig för att det räcker alldeles utmärkt att vara snäll. Den ligger där som en grön liten pausknapp mellan Domkyrkans höga spiror, Saluhallens lockande dofter och de oemotståndliga falafelvagnarna som på något märkligt sätt alltid lyckas få en att känna sig hungrig, även när man nyss har ätit. Det är nästan som om hela Uppsala har kommit överens om att detta är stadens vardagsrum, fast utan krav på att man ska dammsuga efter sig. Parken invigdes under Linnéjubileet 2007 och har fått sitt namn efter Nils Rosén von Rosenstein, läkaren som lade grunden till barnmedicinen i Sverige. Det känns på något sätt passande att en plats uppkallad efter någon som ägnade sitt liv åt att ta hand om människor fortfarande gör just det, om än i en lite enklare form. Här får trötta ben vila, stressade tankar sakta ned och lunchlådor eller nyinköpta falaflar avnjutas i fred. Intill porlar Fyrisån förbi, och fisktrappan hjälper asparna vidare uppströms, som en vänlig påminnelse om att också fiskar ibland behöver lite hjälp på vägen. Rosénparken är kanske inte platsen man reser tvärs över landet för att se. Men den är precis den sortens plats man blir lite glad över att den finns. Och ibland är det faktiskt de små parkerna, de som bara erbjuder en bänk, lite grönska och en stunds andrum mitt i livet, som visar sig vara de allra viktigaste.
Rapportera
