Jag hyrde en grävmaskin från Ramirent i Märsta i fem dagar till ett pris av 7462 kr exklusive moms, efter rabatt, enligt en muntlig överenskommelse. Jag betalade fakturan på förfallodagen, i god tro att detta belopp avsåg hela hyresperioden. Nu har jag dock fått en ny faktura från Ramirent på närmare 45 000 kr för de fyra resterande dagarna, vilket kom som en total överraskning. Det verkar som att den första fakturan endast gällde den första dagen, något som inte framgick tydligt. Jag förlitade mig på den muntliga information jag fick och granskade därför inte första fakturan tillräckligt noggrant. Min prisuppfattning baserades på vad andra företag tar, vilket ligger runt 2000 kr per dag – inte 7462 kr per dag, som Ramirent verkar ha räknat. Det här väcker frågor om transparens och pålitlighet. Vart är Sverige på väg, när muntliga överenskommelser och tillit inte längre verkar ha något värde? Det känns dessutom som att Ramirent medvetet väntade tills jag hade betalat den första fakturan innan de skickade den betydligt högre fakturan för de återstående dagarna – nästan som en strategi för att i efterhand kunna hävda, inför tingsrätten, att jag därmed skulle ha godkänt prisnivån. Men det stämmer inte. Jag betalade första fakturan i god tro, helt övertygad om att det var det avtalade totalpriset efter rabatt. Det här handlar inte bara om en prisskillnad. Det handlar om förtroende, ärlighet och affärsetik. Om stora företag kan spela på juridiska teknikaliteter för att vilseleda sina kunder, särskilt privatpersoner utan juridisk kompetens, vad säger det om vårt rättssystem? Vad säger det om tilliten som borde råda mellan parter i ett avtal? OBS [Det ska jag lägga till att de ändrade fakturan efter min stark reaktion och kritik till det priset som skulle vara!]🤨
Rapportera
