Övre Haga är en plats som bär på lager av både odlingsglädje och hovliv – en stillsam men märkligt levande rest från Gustav III:s storvulna visioner. Som trädgårdsmästare med förkärlek för det historiska kulturlandskapet går det knappast att stå här utan att känna ett slags stilla vördnad. Ursprungligen uppfört som ett värdshus under åren 1788–89, ritad av den franske arkitekten Louis Jean Desprez, andas byggnaden ännu en diskret elegans som minner om gustaviansk smak. Med sina två kök, tre matsalar och gästrum var det inte bara en rastplats för hov och vänner av konungen – det var en levande del av Hagas tänkta, men aldrig fullbordade slottsvision. Här samlades människor, här doftade det av stekt svamp, vin och förväntan. Men det är kanske när värdshuset omvandlas till orangeri i 1790-talets mitt – under Gustav IV Adolfs regeringstid – som platsen får sin mest poetiska och trädgårdshistoriskt intressanta gestalt. Att tänka sig de väldiga fönstren fyllda av citrusträd, aprikoser och vindruvsklasar i olika mognadsgrad är som att blicka in i en annan värld – en där odling inte bara var nytta, utan en del av konsten att leva. Vid huvudbyggnadens restaurering på 1950-talet revs växthusen och Övre Haga fick sitt nuvarande utseende. År 1992 upphörde Stockholms stads trädgårdsverksamhet i Haga, sedan dess nyttjas en del av växthusen av Fjärilshuset. I dag är det en stillsam plats, kanske lite för stillsam för de yngre besökarna som söker lek snarare än historia. Men för den som stannar upp, som lyssnar efter ekot av hovvagnar på grusgångar och känner doften av något som kunde ha varit en solvarm persika – då är Övre Haga en av parkens mest underskattade pärlor.
Rapportera
