Vi besöker kulturbageriet vid lunchtid en lördag i oktober. De vackra inglasade innergården, i Stora hotellets gamla stallbyggnad, på inomhustorget i Väven-kvarteret. Rummet är fyllt med människor, som liksom vi gärna vill ta del av utbudet på de olika restaurangerna och caféerna. Vi får av en vänlig gäst, som just lämnar det fullsatta Kulturbageriet tilldelat ett bord för två och ställer oss i kön för att köpa en surdegspizza att dela på. Vi väljer pizza Burträsk bianco med Fior de latte, Västerbottenost, karamelliserad lök, bakad rotselleri, vitlöksolja, picklad morot och rökta mandlar. Vi får en liten svart puck som kommer att signalera när pizzan är färdig, och får veta att väntetiden är ca 25 minuter. Vi har trevligt och lokalen är trivsam och ljus, och snart piper vår lilla puck. Om det verkligen gått tjugofem minuter, eller vi haft väldigt trivsamt ska jag låta vara osagt. Pizzan serveras på en skärbräda, och ser väldigt inbjudande ut. Tyvärr är pizzan smakmässigt väldigt tam, surdegsbrödet är fylligt och djupt i smaken, föredömligt krispigt och segt på samma gång. Dock har toppingen av två ostar, lök, rotsaker och vitlöksolja har en mycket anonym och mild framtoning. Det som sticker ut mest, är de två bitarna av picklad morot, och de tillför egentligen ingenting väsentligt till övriga komponenter. Jag hade önskat betydligt mer Fior de latte, Västerbottenost och en kraftigare vitlöksolja, mer lök och rotselleri för att få en djupare smak. Jag är glad över att mitt sällskap och jag delar på pizzan, för jag hade snart tröttnat på den anonyma framtoningen. Det blir trots allt en fin upplevelse då atmosfären och sällskapet gör besöket minnesvärt, om än pizzan var mer vacker än smaklig.
Rapportera
