På J. A. Selanders gata i Eskilstuna står han ännu, fast nu i brons – Johannes Anton Selander. Richard Brixel har givit honom kropp, men minnet, det lever i staden själv. Han var publicisten, liberalen, den envise mannen som i en tid av tystnader vägrade hålla käften. Som chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren under krigets mörka år stod han där, ensam ibland, men fast, med pennan som sitt enda vapen. Många såg åt sidan, valde bekvämlighetens trygghet. Selander gjorde det motsatta. Han höll fast vid pressfrihet, vid det demokratiska ordet, och han lät inte fascismens lockrop förblinda honom. Så blev han en röst för fler än sig själv – en röst för en stad, ett land, ja kanske för en tid som annars kunde ha glömt sig själv. Skulpturen på gatan är därför inte bara en staty. Den är en påminnelse. En påminnelse om att det fria ordet alltid kräver sin väktare.
Rapportera
