Min mamma, som hade långt gången lung- och skelettcancer, vistades på Bagaregårdens korttidsboende efter akut vård på Östra sjukhuset. Tyvärr upplevde vi vistelsen som mycket otrygg och bristfällig. Under tiden där försämrades hennes tillstånd tydligt, både fysiskt och psykiskt. Det förekom oklarheter kring medicinska beslut, bland annat när hennes kortison sattes ut. I samband med detta blev hon allt tröttare, mindre vaken och allmänt sämre, utan att vi upplevde att detta följdes upp på ett tillfredsställande sätt. Kommunikationen fungerade dåligt. Det blev missförstånd kring datum för sjukhusbesök, och vid ett tillfälle förbereddes hon inte alls inför transport. Hon fick då varken frukost eller i sig alla sina mediciner, trots att hon var i behov av dem. Omvårdnaden upplevdes som otillräcklig. Hon duschades sällan, utvecklade liggsår och fick ofta ligga kvar i sängen trots att hon själv ville komma upp i rullstol. Larm besvarades inte alltid, och varken min mamma eller vi anhöriga blev konsekvent lyssnade på. Beslut verkade ibland tas av praktiska skäl snarare än utifrån hennes behov av värdighet och delaktighet. Sammanfattningsvis upplevde vi att det fanns stora brister i omvårdnad, kontinuitet och kommunikation. Vistelsen bidrog tyvärr till ökat lidande under hennes sista tid, vilket känns mycket tungt att bära med sig.
Rapportera
