Vi fick hjälp av Jennie Eriksson inom ett ärende med förvaltningsrätt. Vi fick från början ett estimat från Jennie om att "ett riktigt bra överklagande" skulle ta ett antal dagar att skriva ihop. Det var första gången vi gjorde något liknande och vi behövde försvara oss. Jennie förklarade att förvaltningsrätten ville ha texten skriven på ett visst sätt, utan så mycket detaljer och för oss kändes det konstigt. Det kanske är för att man har sett så mycket på tv där bevis läggs fram och relaterar till det. För det kändes inte som vi producerade bevis. Det kändes som vi satt i sandlåda och någon sa "såhär är det" och vi fick rådet från Jennie att svara "så är det inte". Det kändes konstigt hur vi skulle kunna komma vidare då och konstigt att kunna ta beslut på ord formulerade på ett papper enbart. Det som slutligen lämnades in var Jennies omskrivning av vår egen text där hon plockat bort detaljer och förenklat språket (för att förvaltningsrätten ville ha det så enligt henne). Total spenderad tid var lite mer än en dag. Vi förlorade i förvaltningsrätten och beslutet var enhälligt. Jennie hade inget mer att tillföra och rådde oss att inte anlita henne vidare. Vi valde då att själva överklaga, själva skriva texten och nu också skicka med vår bevisning. Nu vann vi istället i kammarrätten. Kommunen överklagade senare till Högsta förvaltningsdomstolen som lade ner ärendet. Betyget speglar inte enbart Jennies arbetsinsats utan känslan kring det hela. Kanske är det p.g.a. otydligheten i hur det går tid, avsaknaden av möjlighet att validera det som Jennie förmedlar att förvaltningsrätten vill ha tillsammans med det faktum att det gick utmärkt att klara sig på egen hand som gör att det inte känns som att vi fick rätt hjälp.
Rapportera
